PÃ¥ promenad!

Min lilla bubbla…

Snart har mina två veckor gått och verkligheten knackar på dörren igen. Jag måste säga att det är med blandade känslor jag tänker på hemresa och allt jobb hemma. Självklart längtar jag hem till Joakim, Lina, alla vänner, mina älskade hundar, katterna och hästarna. En del av mig vill hem medans den andra delen vill stanna kvar lite till. Att jag behövde det här avbrottet känner jag tydligt och jag behöver mer och längre tid i värme och sol. Hur det ska gå till vet jag inte och jag är glad över art kunna trycka på pausknappen en eller två veckor någon gång emellanåt. Jag måste passa på nu när det är ridskoleuppehåll, sen så blir det svårare! Det är helt enkelt en investering i mig själv för att orka och klara av det ibland tuffa jobbet hemma på gården.

Att åka iväg själv är nog bland det bästa jag gjort. Har inte känt mig ensam en enda sekund och det kan jag till stor del tacka alla underbara människor här på Citadell för. Dom frågar fortfarande hur Pila mår. Hon har blivit en kändis här på hotellet och alla vill se kort på henne, är det inte underbart så säg :-)

Det jag har mest Ã¥gren över med hemresa och allt är att den hemska värken i kroppen och tröttheten kommer att komma tillbaks direkt. Jag har knappt ont alls här i värmen och det är en befrielse som är värd alla pengar bara det som resan kostat, och med det sÃ¥ försvinner även tröttheten. Jag vaknar tidigt varenda morgon helt av mig själv, och sover som en stock. Till skillnad mot hemma där jag kan ligga vaken halva nätterna ibland för att sedan knappt komma ur sängen….. Det är mÃ¥nga lekmän hemma som sagt att minst tvÃ¥ mÃ¥nader i sträck skulle jag behöva i värmen och vila för att överhuvudtagen ha chansen att komma igen och mÃ¥ bra. Det är tyvärr en total omöjlighet som mitt liv ser ut just nu och jag är som sagt glad över varje möjlighet till en a tvÃ¥ veckors avbrott frÃ¥n släp och slit, kyla och elände som jag lyckas fÃ¥. Vad framtiden har att erbjuda stÃ¥r skrivet i stjärnorna…..

// Susanne

image
image
image
image

6 reaktion pÃ¥ “PÃ¥ promenad!

  1. Om jag vore i Din situation,så skulle jag göra allt för att
    stanna kvar, till dess ridskolan börjar i alla fall. Det
    borde väl gå att lösa på något sätt? Som du säkert vet är
    vädret här det sämsta tänkbara med mörker, kyla, snöstorm,
    och det är säkert inte bra för en värkande kropp.

  2. Fundera på om du inte kunde flytta utomlands och driva någon slags verksamhet där.
    Allt är möjligt och det viktigaste är att man mår bra och har kraften och glädjen.
    Du har nog slitit för mycket ont för att din kropp ska orka med. Plus att starka kvinnor alltid har så svårt att ta hjälp. Man ska ju klara allt själv.
    Hoppas du lyckats samla extra energier och kraft så dagarna blir lite lättare då du kommer hem.
    Keep it up girl!

  3. Varför så lessen gumman!
    Du har jo hela livet framför dig!
    Jag är nog tyvärr på väg att förlora mitt eget, senast, därför så��������..
    http://www.youtube.com/watch?v=_pIHb68euNE
    Denna melodi har fastnat i min själ trots mina smärtor!
    F�..n Susanne: ta dig samman nu, det är bara du som har nyckeln till dit liv!
    Glöm nu för fasiken det förflutna och våga hoppar över all skit.

  4. Halloj….vad mysigt du haft det…härligt att du laddat batterierna lite…kör nu pÃ¥ sparlÃ¥ga när du kommer hem vännen.
    Kram o God jul till dig o djuren hemma.

  5. Ja, men då får du börja planera din flytt. Du slipper värken Det är jätteviktigt! Du kan inte vara sömnlös med värk för alltid. Du är så driftig så det klarar du av :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>