Nu strax bär det av! 

 

Nu är bilen packad och klar, och hundarna är med så klart. Den enda som fattas är Menja som jag hoppas går på släpet lika bra som igår när vi övade.
Det ska bli hur spännande som helst att se hur min lilla Ärta beter sig på bortaplan  :-)

Fullständig rapport kommer sen, det lovar jag!


Menja & jag i somras!

// Susanne

……… med kärlek! 

 

Vem älskar inte paket!? Jag älskar paket……………

// Susanne

Man brukar säga att det var bättre förr…

Men när man tittar på dessa gamla kort som jag hittat av mig själv, så vet jag inte riktigt om jag håller med. Herre gud, så man såg ut! :-)

Julen 1974 hemma i Svartbäcken. Jag håller på att klä julgranen. Hade tydligen redan då en förkärlek till “snygga” långkalsonger. Dom ser nästan likadana ut fortfarande ;-)


Här är jag 9 år gammal och fortfarande liten och söt. Det är julen 1975. Vi är hos mormor och morfar här i Rättvik.


Söt sommarflicka.

Sen kom förvandlingen….. 1982, Susanne 15 år gammal!!


Hur kunde dom kalla mig för Dockan??

Vad ska man säga??!!

 

Den röda anoraken!

Jag har fått många roliga historier berättade för mig av mina föräldrar, historier om mig själv! En av dom är om den röda anoraken……

Att hänga med i modet, och alltid ha det senaste var lika viktigt då, som det är nu för ungdomar. Det skulle vara Puss & Kram jeans, kläder från Gul & Blå osv. Mina föräldrar var mycket tålmodiga och förstående, och försökte alltid att hjälpa till med klädinköp! 

Höstkläder skulle köpas och jag skulle till varje pris ha en röd anorak! Jag tjatade och tjatade, och till slut gav mamma med sig så att jag fick min kära anorak! Jag kommer ihåg hur stolt jag var på måndagen när jag gick till skolan………

Tiden gick, kanske tre, fyra månader skulle jag tro och den röda anoraken var glömd. Nu skulle det vara blåa dunjackor…. Mina föräldrar sa självklart att du fick faktiskt en ny jacka för inte så länge sedan, så hur kan du behöva en ny redan??!!

Jag svarade:

 ” Man kan väl inte ha samma jacka hela livet heller!!”         

// Susanne

 

 

……… Mätt och belåten

 

Hemma igen efter att ha blivit bjuden på en härlig middag hos en god vän. Hästarna i stallet har också fått sitt så nu blir det myspys i soffan och se slutet på av en av mina favoritfilmer, Bodygard……. Suck, så underbar…….. 

// Susanne

Med musik blir allt så mycket lättare………

 
Är han inte söt så säg ;-)

 

Fredag idag och städdag här i huset. Var ute och började rida redan klockan nio imorse, så vid lunchtid var jag klar med alla hästar som jag planerat att rida idag, därefter har resten av dagen ägnats åt storstädning, det behövs vare man vill det eller ej……. Undrar många gånger var allt damm kommer ifrån hela tiden, det spelar ingen roll hur man än gör så kommer dammet tillbaks. Medans jag gick omkring med dammsugaren och slogs med allt damm ringde min Noicevän :-) Den 25:e september på Moraparken smäller det!!!!!!! Vilken nostalgitripp det kommer att bli……….. Jag tror att jag varit i näst intill varenda stad och tittat på Noice på tiden då det begav sig, den bekymmersfria tiden i livet!  Vi pratade lite om hur vi ska lägga upp våran stora kväll, för en helkväll kommer det garanterat att bli med efterfest och allt som ingår i en helkväll ;-)

 

Ska bli så skoj att stå längst fram och kunna varenda låt utantill. Har övat till städningen nu och låtarna sitter!

 

Känns detta igen??!! :-) Manligt och kvinnligt……… Hörde någon som påstod att mäns hjärnor inta är gjorda för att städa, att det är därför män inte ser damm och smuts som vi kvinnor, och att det är därför vi kvinnor är mycket duktigare på att städa! Så män som arbetar med städning, är de kvinnliga tro ;-)

 

// Susanne

Att våga ……

Häromdagen när jag  var ute på en härlig ridtur i det vackra höstvädret, så red jag förbi en åker, och där alldeles ensam stod denna vackra, stolta solros…..

 Jag började tänka på livet i allmänhet, och om hur viktigt det är att hålla sig till det sk “normala”. 

Men vad är egentligen normalt??!!  Jag är nog en sådan person som aldrig varit rädd för att gå mot strömmen, att våga göra det man verkligen vill göra, oavsett vad omgivningen tycker!

 Det har inte alltid varit lätt, kan jag lova, men väldigt, väldigt givande och lärorikt!


Ensam är stark!


Höstskog


Själsrening


Så vackert

 Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv!!

// Susanne

 ……. Och behöver säkert en egen nalle att krama! 

 

Det finns glada, snälla människor och det finns bittra, arga människor. Själv så föredrar jag den första skaran. Frågan är varför vissa är självklart glada och snälla medans andra är mindre snälla så att säga! Missnöje med livet och sig själva är säkert en viktig detalj hos de arga. Dålig självkänsla finns också där. Att livet inte blivit som dom önskat. Men vad hjälper det att vara arg egentligen?! Livet blir absolut inte bättre, snarare tvärtom och till slut blir man en ensam och bitter elaking som ingen vill umgås med. Facit är med andra ord väldigt enkelt. Var glad och nöjd med det du har. Ta livet som det kommer och försök att vara nöjd även när det kommer jobbiga dagar. Dom lätta dagarna kommer tillbaks, jag lovar! 

Och du! Le……….. 

// Susanne

 

// Susanne

På kurs………. 

 

Hastigt och lustigt kom det ett återbud på en kurs för Peter som brukar vara här ibland och hålla kurs, uppe i Orsa. Så på söndag åker jag och Menja upp till Orsa för att förkovra oss i ridningens ädla konst. Det blir premiär både att rida kurs på bortaplan för Menja och att åka transport. Med andra ord all lämna gården och tryggheten……… 

Tror nog att jag ska övningslasta henne imorgon eller på lördag :-) 

Nu dax för kvällens ridskola! 

// Susanne

……. Och väldigt mycket känsla! 

 

Nu har Jessica och jag klarat av dagens ridning. Vi började redan vid niotiden imorse för att hinna med alla hästar som vi tänkt. Det är mycket logistik när man har en liten sexmånaders Alva att ta hänsyn till också! Mormor Maud tog första passet sen var Emelie så snäll och tog över en stund. 

För er som inte vet vem Jessica är så kan jag berätta att hon är min nästan dotter som vuxit upp här på gården som närmsta granne och dotter till Maud som är min vän sedan Stockholmstiden, och som följde efter mig upp till landet och byn Blecket :-) Nu bor Jessica i Norge sedan ett par år tillbaks, så det blir inte så ofta som vi ses tyvärr. Hur många timmar vi kämpat ihop här på gården och på hästryggen vet jag inte, men många timmar är det……… Så jag är så glad att kunna få rida ihop med henne nu under några dagar när hon och Alva är här på besök. Det är inte så lätt att hitta duktiga ryttare som kan följa med ut på unghästarna och de hästar som behöver en duktig ryttare på ryggen. Oftast rider jag och tränar själv och det är inte alltid så lätt när man jobbar med unghästar. När jag tränar mina egna, lite mer utbildade hästar så föredrar jag att rida själv för att få fullt fokus från hästen. 

Hästar är som oss, olika individer som behöver väldigt olika sätt att tränas på. En är kanske lite lat och fungerar bäst i grupp där viljan framåt blir bättre och kommer gratis med sällskap. En annan kanske är lite för villig och spänd och jobbar bäst ensam så att eventuella störningsmoment från andra hästar försvinner. Det gäller som ryttare att kunna läsa av hästen för att på så sätt kunna rida och utveckla just den hästen på bästa sätt! Men det är svårt och kräver många års erfarenhet och många många timmar i sadeln på alla Typer av hästar, oavsett tycke och smak. Varje ny häst är en ridlektion och utmaning, det är viktigt att komma ihåg i arbetet med hästar………. 

Lite bilder från tisdagens ridskola!


Tove, en av mina elever som ridit här hos mig i måmga år. Här på Dagny!


Nästa Tove som också tillhör den trogna skaran av elever. Här rider hon på Freydis.


Tove & Dagny igen!


Frida & Wille kommer här. Frida är också en av mina tjejer som varit här hos mig i många år! Eller hur Frida ;-)


Tove & Freydis

// Susanne