Mitt bland oss!

5 juni, 2011 @ 11:09

Det går inte att se……

Att missbedöma sig på en person är verkligen lätt. Det är totalt omöjligt att se på utsidan vem som är den gode och vem som är den onde och i ”De lugnaste vatten simmar ofta de fulaste fiskarna” Tänk om det kunde stå inristat i pannan, Kriminell, barnmisshandlare, alkoholist, våldtäktsman, idiot osv. Men nu gör det ju inte det utan man måste alltid själv ta reda på vem som är the good guy och det är skrämmande hur lurad man kan bli av en persons utseende. Mitt bland oss på nära håll kan faktiskt en massmördare bo. Skrämmande tanke………

Jag tänker tanken ibland som mamma att få reda på att mitt barn gjort sig skyldig till något hemsk brott. Det måste verkligen vara en mors värsta mardröm. Jag ryser bara av tanken……. Eller att ens barn blir utsatt för något hemsk brott och du inte finns där och kan skydda ditt barn. Jag kan inte för mitt liv förstå mig på föräldrar som förgriper sig på sina oskyldiga, oförstörde barn, så fruktansvärt hemsk………… Att med flit förstöra sitt barns liv för all framtid. Barnets all tilltro till livet förstörs och hur ska dessa barn våga tro på livet igen, våga lita på någon, orka……… Kan ett sådant barn någonsin bli hel igen?? Jag vet inte men har träffat på personer på nära håll i vuxen ålder som blivit svikna som barn, levt i hem med alkoholproblem, våld, psykisk och fysisk misshandel. Vad jag sett och upplevt så har det satt väldigt djupa spår som tar sig uttryck på olika sätt från person till person men en röd tråd är att tilliten till en annan person nästan helt är försvunnen. Att någonsin våga lita på en annan person, våga visa sina känslor, våga älska en annan person, våga bli älskad! Tanken och rädslan för att bli sviken är så mycket större än modet att våga älska. Du tar helt enkelt för givet att du ska bli sviken för det har du blivit genom hela livet och då blir du sviken till slut och du sviker ständigt dig själv och personer som står dig nära.

Tyvärr för oss som finns omkring dessa personer så är det väldigt svårt att hjälpa till för till slut så orkar du inte längre när du ständigt märker att det finns en så hård skyddsmur omkring som aldrig rasar och du kan varken klättra över eller krypa under denna mur. Muren är rest likt ett kassavalv omöjlig att ens spränga med en bomb!

Jag trodde i min enfald att kärlek kan läka alla sår men vet idag att det inte är så. Att kärlek och omtanke till en annan människa kan skada mer än vad den gör nytta båda för dig själv och den andra personen ifråga!

Det är en tuff upptäckt!

// Susanne

En dikt om kärlek

30 maj, 2011 @ 08:51

// Susanne

Tappa inte tron!

29 maj, 2011 @ 12:23

Livet är en berg och dal bana, det går upp och det går ner. Det här fina kortet som jag hittade i Mauds köksfönster säger mycket tycker jag. Det gäller att inte tappa tron när allt känns svårt för plötsligt händer det, det rätta ögonblicket kommer………….

En extra tanke skänker jag idag till alla mammor runt om i landet. Utan mammor som ger sina barn kärlek och stöd vore livet fattigt!

Tack mamma!

// Susanne

Carpe diem!

6 maj, 2011 @ 10:25

Lev här och nu…….

Det finns en anledning till varför backspegeln på en bil är mindre än framrutan. Vi ska bära med oss våra minnen och erfarenheter utan att fastna i det förflutna vilket är lätt hänt. Det som har varit har varit och det kan vi inte ändra på. Vi kan ta lärdom med oss in i framtiden och göra något bra av våra minnen och erfarenheter. Lika lite som vi kan ändra på det som varit vet vi om framtiden. Jag tror att vi själva kan påverka hur vår framtid blir till en viss gräns men det är även mycket runtomkring som spelar in som vi inte vet ett dugg om. Det enda vi vet är att livet inte varar för evigt och varje dag är unik i sig och kommer aldrig igen så att lära sig att fånga dagen och leva här och nu borde vi alla bli bättre på. Det är så otroligt lätt att bara köra på med skygglappar för ögonen och hoppas på att allt går vägen………..

Men vi har bara ett liv och det bör innehålla så mycket mer än bara arbete och alla måsten! Det finaste av allt är kärleken och den behöver vårdas för att växa och blomma. När vi börjar ta saker och ting för givna eller slutar att prioritera vårat förhållande, ge varandra kvalitetstid, uppskattning, bekräftelse och det viktigaste av allt kärlek då är vi illa ute. Men vi lever i en materiell värld där bilar, inredning mm, ja själva ansiktet utåt är viktigare än kärleken till varandra så jag är inte förvånad att så många äktenskap och förhållanden spricker. Vi springer omkring som yra höns för att upprätthålla en viss standard som i slutändan när allt går åt helvete inte har en enda betydelse. Vad ska jag med en ny tv till om jag förlorar den jag håller kär?! Nej gott folk vårda det som är viktigt här i livet……… Kärleken!!! Kärleken till din partner, kärleken till din familj, kärleken till dina vänner…….. Ett liv utan kärlek men med många tv-apparater är ett fattigt liv……………Hellre bor jag in koja i skogen och är lycklig än att bo olycklig i ett slott!!!

Och kärleken är svår att hitta så håll i den hårt när du väl finner den…….

// Susanne

Vi bönder är lyckliga!

16 mars, 2011 @ 12:01

Livet på landet……….

Enligt färsk statistik så är bönder både friskare och lyckligare än vad svenska folket är över lag. Vi lever dessutom längre och är nöjda i våra äktenskap och relationer. Vad kan det bero på tro?! En teori kanske är att vi sällan ränner omkring i kroglivet runt Stureplan. Inga kändispremiärpartyn som lockar till dåligheter………

Ett riktigt hårt och ansträngande liv i alla lägen faktiskt

Vi bor ofta långt bort från all ära och redbarhet mitt ute i middle of nowwere och är lyckliga med det livet tillsammans med våra djur. Livet vi lever är även en smula gammeldax, vi lär oss att ta tillvara på vad naturen har att erbjuda, vi lever både nära liv och död. Djur föds, djur tas bort. Vi blir ödmjuka och värdesätter ”det lilla ” här i livet och det avspeglar sig även i våra relationer till dom vi håller kära. Många bönder jobbar även sida vid sida med sin partner ute på gården och hjälps åt med allt arbete som gör att kärleksbanden dem emellan stärks för man strävar hela tiden åt samma håll och har en stor förståelse för varandra och det enorma arbetet som en gård kräver. Att djur har en lugnande och läkande effekt på oss människor är även det bevisat och jag har hur många exempel som helst på ridskoleelever som säger till mig att utan ridningen en gång per vecka så skulle dom inte klara av jobb och all stress som vi ständigt lever med. För i kontakten med djur och då hästar i mitt fall så måste man släppa all stress och negativa vibrationer som hästarna är oerhört lyhörda och känsliga för. En häst läser av en människa direkt och mina hästar har många gånger hjälpt mig att ”avslöja” personer med inre konstigheter, personer med oärliga avsikter som försöker utge sig för att vara någon som dom inte är. �?ven mina hundar avslöjar mycket i sitt sätt mot olika personer, och är man som mig en person som dygnet runt lever tillsammans med djuren och har lärt sig djurens språk, lärt sig att tyda deras signaler så infinner det sig ett ömsesidigt förtroende och stort lugn där vi alla lever i harmoni både med varandra och med naturen som vi är så beroende av! Och jag tror att det är ur den harmonin alla lyckliga bönder föds

Av jord är du kommer, av jord skall du åter bliva………… AMEN

Vackra Leira ligger och njuter i solen…………

…… En islandshäst med det riktiga urtypiska utseendet som vi alla islandshästfantaster fullkomligt älskar!

�?r hon inte söt så säg!!!

// Susanne

See the full gallery on Posterous

Alla hjärtansdag!

14 februari, 2011 @ 03:20

Kärlek, rosor & choklad……

Visst är det härligt med en hel dag som går i kärlekens tecken där vi pussas och kramas lite extra. Vi kanske ger bort en present eller får en present och tänder några till ljus när vi äter middag tillsammans och tittar djupt in i vår kärestas ögon……. Många människor har turen att få just en sådan drömdag men det finns också många som är ensamma och dagar som idag då allt går i kärlekens tecken måste kännas väldigt jobbiga och ensamma för dom som redan är ensamma. Min tanke går speciellt till alla er som inte har turen att få dela denna dag med någon som är er kär. Men jag lovar er alla att plötsligt händer det och det kan ske precis när som helst totalt utan förvaring……….

Och när det än sker, var det än sker, hur det än sker så är det alltid lika underbart och härligt

// Susanne

Fångad i en fälla!

18 november, 2010 @ 12:35

40+, Singel & offentlig person är en svår ekvation att lösa…..

Min kära granne och vän Maud har varit här hos mig på förmiddagsfika. Som vanligt när vi tjejer träffas så är det mycket relationsprat. Både sånt som rör oss, men även saker som händer runtom i vänskapskretsen, och det är en hel del det just nu……. Det verkar gå något slags separationvirus i kombination med flörta med någon som inte är min partner sjukdom!!!! Shack matt säger jag som just nu inte har det dilemmat. Jag har andra komplicerade saker att slåss med kom vi fram till idag!

Maud sa orden som jag tänkt på många gånger under sista tiden! Att min medverkan i Bonde söker och offentligheten har ställt till det ordentligt på kärleksfronten…….. Det var kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig det hela…….

Mina boys

Så många nitar som jag gått på under de sista tre åren har jag inte gjort under hela mitt tidigare liv totalt. Lite skrämmande när jag nu sitter här med facit i handen och det går inte annat än att känna en viss uppgivenhet över hur allt blivit….. Fångad i en fälla är det bästa uttrycket jag kommer på för att summera hela cirkusen……..

Min tillit till det motsatta könet har fått sig en rejäl knäck…… Jag skrämmer med min offentlighet bort många bra killar…….. Jag är grymt misstänksam…….. Att ragga på krogen är inte riktigt min grej…….. Träffa någon på jobbet är i mitt fall uteslutet………. Och att göra som många av mina vänner gör, dejta via någon dejtingsajt är kanske inte att rekommendera………. Så vad finns kvar egentligen????? Gilla läget

Tänk om jag hade vetat det jag vet idag när detta kort togs i maj 2007!!!!

Jag har aldrig förr haft så mycket vänner omkring mig, men ändå känt mig så ensam som nu…….. Det är mycket som tål att tänkas på!!!

// Susanne

Kärlek gör ont!

1 november, 2010 @ 11:27

Att kärlek kan göra ont vet vi alla och min kära Liza som är bor här hos mig på gården just nu passar bokstavligen in på ”Att kärlek gör ont”………

Lizas arm……

I ren ilska pga av en kille så klart, så smällde hon med full kraft igen en boxdörr i stallet i lördags! Problemet var bara att den andra handen var mellan väggen och dörren när den med full kraft slog igen!!! Summan av kardemumman är en bruten hand, en dag på akuten och gips upp till armbågen……….. Suck! dessa ungdomar

Den Kärleken, Den Kärleken…

// Susanne

Morgonstund…….

10 oktober, 2010 @ 08:29

God morgon!

En vacker söndagsmorgon har vi här denna söndag den 10.10.10. Det är många som gifter sig idag på det lite magiska datumet. Jag kan förstå det, då det bringar tur och lycka i det kommande äktenskapet……..

Själv så njuter jag av den vackra morgonen tillsammans med hästarna som börjar bli riktigt lurviga och goa i den tjocka vinterpälsen som är så underbar att borra in ansiktet i och känna värmen genom hela kroppen. Det finns mycket kraft och styrka att hämta från hästarna, och framförallt glädje………

Igår var det full fart här på gården med hästägare som avlöste varandra mest hela tiden. Min kära vän Birgitta kom upp från Tierp och hämtade hem Freydis som varit här ett bra tag nu. Timmen är slagen för Birgitta att ta över tyglarna nu och jag önskar dom bägge massor av lycka till Idag kommer det också en hästägare hit och hälsar på. Det är lekridskola nu på förmiddagen som Emma håller i, två turridningar är också inbokade under dagen. Jag måste hinna med den roliga momsen och rida ett par hästar minst…….. Skulle vilja gå på bio ikväll, men är osäker på om jag hinner med det…… Vi får se!!! Var det föresten någon som såg den underbara filen igår kväll?? Ps. I love you! En härlig film om kärlek, sorg, och kärlek igen…… Många näsdukar gick det åt här kan jag lova, men det var det värt! Det infinner sig en så härlig känsla i kroppen efter en så känsloladdad film som denna.

I love it

Smågrabbarna Fifill, Stefnir & Bangsi mumsar morgonhö!

Rör inte min mat ser det ut som om Fifill tänker……..

Bangsi bryr sig inte lika mycket!

En ensam gul & stark maskros tittade fram ur det torkade gräset. Förstår varifrån uttrycket Maskrosbarn kommer ifrån!

Härligt!!!

// Susanne

See and download the full gallery on posterous

En liten berättelse ( Repris )

29 september, 2010 @ 01:10

Erro frá Langholti född 1988 på gården Langholti / Island, kom till mig januari 1999, så snart har vi kämpat ihop i 11 år. Det har varit 11 år av mycket glädje, men även sorg!!

Erro är en mycket klok häst med stor intrigitet, ett riktigt charmtroll som gärna hittar på små bussträck så fort han får tillfälle. Jag kommer aldrig att glömma när han medodiskt knäppte upp täckesgjorden på en annan hästs täcke. Höll i spännet med munnen, backade och släppte gjorden som var av resår, och självklart snärtade till den andra hästen i magen, som skrämd sprang iväg och undrade vem som ”slog” honom i magen….. Erro dit igen och upprepade samma sak gång på gång.

En annan gång hittade Erro en lång pinne i hagen som han bar omkring i munnen, och försökte få sin kompis att ha en liten dragkamp med, kompisen förstod ingenting……. Då sprang Erro omkring i hagen med den långa pinnen i munnen och med flit slog de andra hästarna i rumporna för att få igång hela gänget. När han tappade pinnen sprang han tillbaks och hämtade samma pinne igen och fortsatte sin lek, till de andra hästarnas förskräckelse!!! Och så säger vi människor att hästar inte kan tänka logiskt!! Erro kan

Erro är hästen som jag nått de stora framgångarna med på tävlingsbanan. Vi har åkt land och rike runt och tävlat på elitnivå. Vi har under två år representerat Sverige i landslaget. I Danmark, Norge och Tyskland har vi varit och tävlat. Ibland så saknar jag den tiden väldigt mycket!!! Framförallt saknar jag stunderna ihop med min underbara häst. Han gjorde verkligen allt för mig när det gällde.

Erro är en häst med mycket vilja och framåtanda, inte alltid så lätt att rida, och det hände ibland när vi kom fram till tävlingsplatsen dagen före tävlingen och jag skulle träna lite på banan för att, dels visa honom banan och för att känna lite på dagsformen, så kunde han vara totalt hopplös, och bara springa på och inte alls lyssna på matte!!! Jag kan lova att det har varit många sömnlösa nätter under tävlingssamanhang pga detta. Det är många gånger jag tänkt att, det här kommer ALDRIG att gå, lika bra att bara åka hem igen…..

Se så fin han är…….

…… Men han har aldrig svikit mig när det väl gäller. Så fort han hört musiken, sett flaggorna och hört pupliken, så har öronen åkt fram, huvudet rests av stolthet och det har alltid känts som om han tänker: ”Håll i dig däruppe, för nu kör vi” Min underbara, stolta lilla häst!!

Vi fick några fina tävlingsår tillsammans, sen dök olyckan upp. Det var så hemskt, jag kommer aldrig att glömma dessa hemska månader av förtvivlan och ovisshet. Kommer han att överleva……… Men han är en kämpe. Det har han bevisat många gånger om när veterinärerna velat ta bort honom. Hans blick som sa mig: ”Jag är inte redo att lämna dig än matte! ” Jag får tårar i ögonen nu med när jag skriver om detta.

Det var en helt vanlig sommardag, en vecka kvar till Svenska mästerskapen. Erro gick som vanligt ut i hagen på morgonen och blev inhämtad vid tvåtiden på eftermiddagen. Den eftermiddagen kom ingen Erro springande när jag visslade på honom. Det var helt tyst och stilla i hagen. Jag såg en grupp hästar stå helt stilla en bit in i hagen, det hela var så konstigt, ingen rörde sig ur fläcken trots flugor och broms. Dom knappt rörde på svansarna. Jag kände direkt att något inte stod rätt till.

När jag kom fram till hästarna som stod i en cirkel runtom en häst som låg tillsynes död i mitten höll mitt hjärta på att stanna. Det var Erro som låg där, han rörde inte ens på sig när jag kom. Svetten rann från honom, ögonen rullade runt av smärta, men vad hade hänt??!! Inga brutna ben, det såg jag direkt. Inget blod!! Jag ringde min veterinär, Bertil och redogjorde för vad jag såg. Försökte förklara situationen, helt hysterisk!!! Han förstod direkt att det var katastrofläge, då jag alltid brukar kunna hålla huvudet kallt i krislägen.

Bertil sa att jag måste försöka få upp Erro i stående läge för att på så sätt få en bättre bild av vad som kan ha hänt. Tänk er att behöva använda våld för att få sin älskade vän att ställa sig upp. Tårarna rann, och jag bönade och bad till Erro att hjälpa mig, och jag tror att han förstod att jag ville hjälpa honom, för med gemensamma krafter fick vi upp honom på benen. Fortfarande kunde jag inte se något sår, inget blod, men han kunde knappt stå på sina bakben. Ett tag trodde jag han fått någon slags förlamning i bakdelen.

Vid det laget hade jag fått hjälp av två tjejer, så vi började den för dagen långa vandringen tillbaks till stallet. Jag drog i fram, pratade och tröstade både mig själv, tjejerna och Erro. Tjejerna stöttade upp Erro på varsin sida i bak, så att han inte skulle ramla.

Väl hemma igen började jag undersöka Erro millimeter för millimeter, och när jag böjde mig ner och tittade under magen igen, hade tittat där många gånger, så såg jag något konstigt precis framför skapet. Det droppade en gulaktig vätska och det såg extra veckigt ut vid skapet, som alltid är veckigt. Jag satte mig på huk och tog bägge händerna för att undersöka, och när jag särade på vecken så delade sig magen i två deler….. Ca en dm långt jack som inte hade någon botten. Jag fick upp hela min arm i såret… Men inget blod!! Veterinären kom och spolade rent, gav honom både smärtlindring och antibiotika. Han kunde inte hitta något främmande föremål inne i såret, men sa att jag skulle hålla koll för eventuell försämring. Något vasst föremål hade ju orsakat skadad, men vad?? Vi luskammade hela hagen, men kunde inte hitta några konstigheter.

Erro svarade bra på medicinen, blev piggare igen, men sen, ca en vecka efter skadan blev han drastiskt sämre igen. �?ver 40gr i temp, vägrade äta, kunde inte gå igen. Jag ringde ner till ATG kliniken i Rättvik och fick komma direkt. Då en vecka efter olyckan gick det att känna något hårt längst upp, nästan uppe i bäckenet, som inte gick att få ut. Det som gällde då var att direkt åka akut till Ultuna djursjukhus i Uppsala, där dom både kan röntga, undersöka med ultraljud och operera.

Resan till Uppsala var hemsk….. Jag har aldrig haft sådan ångest i hela mitt liv, som jag hade då. Kommer Erro att dö??!! Han opererades, och det var en 10 cm lång pinne, tjock som en tumme som satt fast högst uppe i bäckenet. Under operationen såg de även att det var fullt med träflisor på olika ställen högt upp insida vänster lår. Träflisor som de inte kunde ta ut pga att allmäntillståndet hos Erro var så dåligt att hans hjärta inte orkade med narkosen. De var tvunga att avbryta operationen och väcka honom.

Erro hämtade sig förvånansvrt snabbt, och nytt försök att få ut träflisorna gjordes, men då hade de flyttat på sig, så det var jätte svårt att hitta dom igen. Några småbitar fick de ut, men många var fortfarande kvar. Nerver och blodkärl skadades under operationen, så han går fortfarande ojämt med bakbenen, men han lever!!!!!!

Det här hände sommaren 2001. Erro var en månad på Ultuna, och under de kommande två åren fick han ett flertal återfall, då han blev jätte dålig, vänster bakben svullnade upp och tillslut sprack det så att varet som rann ut ur såret fick med sig någon träflisa. Det blev många resor till Uppsala. I veterinärenas ögon var han utdömd flera gånger om, men inte i mina, och det är jag glad för nu. Under de sista åren har han varit frisk och piggare än någonsin. Tävlingsbanan har vi fått lämna, men han lever och förgyller allas vår tillvaro här på gården med sina små hyss som han hittar på med jämna mellanrum!!

Jag är stolt som fått äran att lära känna en häst som Erro!

// Susanne

Ps. Mina hästar är det bästa jag har förutom Joakim. Utan dom vet jag inte hur allt skulle gå, och sagan om Erro är värd att återberättas gång på gång på gång……. Ds