Nu är bilen packad och klar, och hundarna är med så klart. Den enda som fattas är Menja som jag hoppas går på släpet lika bra som igår när vi övade.
Det ska bli hur spännande som helst att se hur min lilla Ärta beter sig på bortaplan 

Fullständig rapport kommer sen, det lovar jag!

Menja & jag i somras!

// Susanne

Vem älskar inte paket!? Jag älskar paket……………

// Susanne

Islandshästen, gudarnas häst!

Alla har vi väl hört talas om Sleipnir, Asaguden Odins grå, starka häst med åtta ben. Sagorna säger att Sleipnir kunde galoppera snabbare än någon annan häst tom snabbare än vinden. Han kunde färdas fram på marken, i luften och till havs. Han var mycket älskad av sin ägare Odin, och bar fallna krigare hem till Odens borg Valhall.

Islandshästen är gudarnas häst, stark, stolt och modig. Det är en stor häst i liten kropp. Jag kan aldrig sluta att fascineras över deras tålmodighet, deras fantastiska lynne och viljan att vara tillags.

Alla hästar är flockdjur och flyktdjur. Hos Islandshästen är det fortfarande en stark egenskap. I en flock finns det en ledare, Rangordningen är oftast helt klar från ledaren ner till den mest ranglåga hästen. Släpper man in en ny häst i en flock så brukar det alltid bli lite oroligheter första tiden. Och de som eventullt slåss då, är de som är jämnbördiga i rangen. En bra ledare slåss aldrig, och den tar hand om de som står lägst i rang, tar hand om de yngre, uppfostrar dom till bra individer. Är helt enkelt en bra förebild!!

Jag har förmånen att dagligen få arbeta tillsammans med dessa underbara djur. Bättre arbetskollegor kan man inte önska sig. Dom klagar aldrig, kommer aldrig försent till jobbet, är sällan sjuka, pratar aldrig “skit” om någon kollega och är ALLTID på bra humör, ALLTID redo för nya utmaningar!!

Det enda dom begär är att bli behandlade väl och med mycket kärlek och respekt!!

// Susanne

Man brukar säga att det var bättre förr…

Men när man tittar på dessa gamla kort som jag hittat av mig själv, så vet jag inte riktigt om jag håller med. Herre gud, så man såg ut!

Julen 1974 hemma i Svartbäcken. Jag håller på att klä julgranen. Hade tydligen redan då en förkärlek till “snygga” långkalsonger. Dom ser nästan likadana ut fortfarande

Här är jag 9 år gammal och fortfarande liten och söt. Det är julen 1975. Vi är hos mormor och morfar här i Rättvik.

Söt sommarflicka.

Sen kom förvandlingen….. 1982, Susanne 15 år gammal!!

Hur kunde dom kalla mig för Dockan??

Vad ska man säga??!!

Den röda anoraken!

Jag har fått många roliga historier berättade för mig av mina föräldrar, historier om mig själv! En av dom är om den röda anoraken……

Att hänga med i modet, och alltid ha det senaste var lika viktigt då, som det är nu för ungdomar. Det skulle vara Puss & Kram jeans, kläder från Gul & Blå osv. Mina föräldrar var mycket tålmodiga och förstående, och försökte alltid att hjälpa till med klädinköp! 

Höstkläder skulle köpas och jag skulle till varje pris ha en röd anorak! Jag tjatade och tjatade, och till slut gav mamma med sig så att jag fick min kära anorak! Jag kommer ihåg hur stolt jag var på måndagen när jag gick till skolan………

Tiden gick, kanske tre, fyra månader skulle jag tro och den röda anoraken var glömd. Nu skulle det vara blåa dunjackor…. Mina föräldrar sa självklart att du fick faktiskt en ny jacka för inte så länge sedan, så hur kan du behöva en ny redan??!!

Jag svarade:

 ” Man kan väl inte ha samma jacka hela livet heller!!”         

// Susanne

……… Mätt och belåten

Hemma igen efter att ha blivit bjuden på en härlig middag hos en god vän. Hästarna i stallet har också fått sitt så nu blir det myspys i soffan och se slutet på av en av mina favoritfilmer, Bodygard……. Suck, så underbar…….. 

// Susanne

 
Är han inte söt så säg

Fredag idag och städdag här i huset. Var ute och började rida redan klockan nio imorse, så vid lunchtid var jag klar med alla hästar som jag planerat att rida idag, därefter har resten av dagen ägnats åt storstädning, det behövs vare man vill det eller ej……. Undrar många gånger var allt damm kommer ifrån hela tiden, det spelar ingen roll hur man än gör så kommer dammet tillbaks. Medans jag gick omkring med dammsugaren och slogs med allt damm ringde min Noicevän Den 25:e september på Moraparken smäller det!!!!!!! Vilken nostalgitripp det kommer att bli……….. Jag tror att jag varit i näst intill varenda stad och tittat på Noice på tiden då det begav sig, den bekymmersfria tiden i livet!  Vi pratade lite om hur vi ska lägga upp våran stora kväll, för en helkväll kommer det garanterat att bli med efterfest och allt som ingår i en helkväll

Ska bli så skoj att stå längst fram och kunna varenda låt utantill. Har övat till städningen nu och låtarna sitter!

Känns detta igen??!! :-) Manligt och kvinnligt……… Hörde någon som påstod att mäns hjärnor inta är gjorda för att städa, att det är därför män inte ser damm och smuts som vi kvinnor, och att det är därför vi kvinnor är mycket duktigare på att städa! Så män som arbetar med städning, är de kvinnliga tro

// Susanne

Att våga ……

Häromdagen när jag  var ute på en härlig ridtur i det vackra höstvädret, så red jag förbi en åker, och där alldeles ensam stod denna vackra, stolta solros…..

 Jag började tänka på livet i allmänhet, och om hur viktigt det är att hålla sig till det sk “normala”. 

Men vad är egentligen normalt??!!  Jag är nog en sådan person som aldrig varit rädd för att gå mot strömmen, att våga göra det man verkligen vill göra, oavsett vad omgivningen tycker!

 Det har inte alltid varit lätt, kan jag lova, men väldigt, väldigt givande och lärorikt!

Ensam är stark!

Höstskog

Själsrening

Så vackert

 Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv!!

// Susanne

Det finns glada, snälla människor och det finns bittra, arga människor. Själv så föredrar jag den första skaran. Frågan är varför vissa är självklart glada och snälla medans andra är mindre snälla så att säga! Missnöje med livet och sig själva är säkert en viktig detalj hos de arga. Dålig självkänsla finns också där. Att livet inte blivit som dom önskat. Men vad hjälper det att vara arg egentligen?! Livet blir absolut inte bättre, snarare tvärtom och till slut blir man en ensam och bitter elaking som ingen vill umgås med. Facit är med andra ord väldigt enkelt. Var glad och nöjd med det du har. Ta livet som det kommer och försök att vara nöjd även när det kommer jobbiga dagar. Dom lätta dagarna kommer tillbaks, jag lovar! 

Och du! Le……….. 

// Susanne

// Susanne

På kurs………. 

Hastigt och lustigt kom det ett återbud på en kurs för Peter som brukar vara här ibland och hålla kurs, uppe i Orsa. Så på söndag åker jag och Menja upp till Orsa för att förkovra oss i ridningens ädla konst. Det blir premiär både att rida kurs på bortaplan för Menja och att åka transport. Med andra ord all lämna gården och tryggheten……… 

Tror nog att jag ska övningslasta henne imorgon eller på lördag :-) 

Nu dax för kvällens ridskola! 

// Susanne